Untamed New England 2013

tommy_magnus
Årets upplaga av Untamed New England var ett, återigen perfekt arrangerat, kort men intensivt, AR som passade oss perfekt.
Det hela inleddes med en 90 minuters resa i skolbussar av USA-modell upp till The Forks där starten var förlagd. Efter ett klassiskt tjurrus ner till stranden med flytväst och paddel i hand så satt vi i kanoten och bevakade vad som hände allra längst fram utifrån vår plats bland de 5-10 första lagen. Vattenståndet i Kennebec river var tydligen något högt i år, dock inte i våra ögon mätt då flera tillfällen att fastna på stenar erbjöds vilket vi naturligtvis undvek. Efter ca 23km i detta pärlband var det dags för lite mer spänning. Ca 8-10 min efter tätlaget gick vi snabbt iväg på den kortare (ca22km) trekkingen, flytväst och paddel på ryggen.
Sträckan började med en lång, ca 350hm stigning. Fältet splittrades upp mer och mer och vi avancerade sakta men säkert på de ibland lite leriga stigarna. Sträckans 3 checkpoints vållade inga större problem och då det med 3-4km kvar till TA1 kändes väldigt fint provade vi att sätta takten i den grupp som samlats vid sista CP. Att vi med någon minuts marginal var först in i TA1 kom dock som en stor överraskning!
Den följande långa (ca 80km) MTB-sträckan erbjöd en del vägval. Vi, liksom de flesta, valde att ta de kraftiga motluten på grusväg. Vid en stuga längs en vandringsled mitt på sträckan skulle en fot-orientering genomföras. Om denna inte vara genomförd före midnatt så innebar det shortcut #1 vilket drabbade ca hälften av de 42 startande lagen. Trots ett smärre missöde tidigare på sträckan gick vi fortfarande bättre än planerat och vi cyklade vidare strax före solnedgången ca kl 20:30. Nu väntade den riktigt tuffa mörkercyklingen med bl.a. en kort 600m stigning på en urrunnen grusväg. Tröttheten började komma krypande, likaså regnmolnen. Vid midnatt var vi till slut framme vid sträckans bikedrop och vi insåg tydligt att banan blev hårdare och hårdare för varje checkpoint, precis som tävlingsledare Grant mycket tydligt förklarat på genomgången kvällen innan.
Slitna, men med bra humör då vi anade flera lag runt omkring oss, gav vi oss ut på sista sträckan, trekking 23km 1700hm, vad som helst kunde fortfarande hända! Sträckans första checkpoint, i en bäckförgrening 450hm upp längs berget var en utmaning för många lag, så även för oss. Det uppenbara vägvalet att följa bäcken (snarare floden!) uppströms övergavs snabbt då det i verkligheten verkade finnas hur många ”bäckar” som helst och vi inte ville riskera att följa fel bäck. Istället ville vi hitta den stig som på kartan skulle gå parallellt med bäcken en bra bit upp på berget. Det var dock ingen enkel uppgift och det hela slutade i fulländad bushwacking. Att emellanåt få se något annat lags pannlampor på håll var ändå en tröst fast att regnet nu fullkomligt hällde ner. Efter ca 2.5 timmars resultatlös stigfinnarjakt beslutade vi att sova på saken och invänta dagsljus. Alltså, ner mellan alufolien och vila ögonen i ca 90 min. När väl gryningen kom tog det inte många minuter förrän stigen hittades och allt föll på plats, vilken känsla! Med stora steg forcerade vi sen upp mot bergsryggen, vidare till sista CP på Sugarloaf’s topp och slutligen ner för pisten till målet (på en niondeplats) efter ett 23 timmar långt, fantastiskt äventyr i Maine’s vildmark!
Och slutligen ett stort tack till min jobb o träningskompis Magnus som gjorde en enastående debut i multisammanhang!
Fler bilder från tävlingen: http://photobukalo.zenfolio.com/p533590962

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s